Ambitiös inställning gav resultat

Slavojka Trgic har varma känslor för sitt nya hemland. När hon beskriver den vänlighet och respekt hon mött i Sverige får hon glädjetårar i ögonen. För att inte tala om lyckan hon kände över första lönen som räckte till både henne och till att ge barnbarnen i Bosnien bättre möjligheter i skolan.

– Jag är mycket, mycket tacksam, säger hon.

Men trots viss hjälp beror Slavojkas framgångar till största delen faktiskt på henne själv. Hon berättar att hon växte upp i en familj som alltid arbetade hårt och hon är själv väldigt noga med att göra rätt för sig.

– Jag tycker inte om när människor bara sitter och väntar på bidrag utan att anstränga sig. För mig är det självklart att studera eller jobba och bidra till samhället, säger hon bestämt.

Slavojkas positiva inställning har lönat sig. För trots att hon kom till Sverige så sent som 2014 har hon kommit långt i sina språkstudier och arbetar nu som köksbiträde på asylboendet Brunnby gård.

– I Bosnien var jag köksbiträde på ett stort spa-hotell i fjorton år, berättar hon.

För att komma till jobbet i Brunnby på landsbygden utanför Höganäs, så åker hon buss.

– Jag går upp halv fem på morgonen för att kunna ta mig dit och förbereda frukosten i god tid åt de boende. Men det är inga problem, ler hon. – Jag är så glad för mitt jobb.

Hårt arbete samt kombinerade studier och praktik

Slavojka Trgic tycker att det är riktigt bra att kunna arbeta parallellt med studierna.

– När man träffar människor ute på en arbetsplats går det mycket fortare att lära sig, säger hon, men poängterar samtidigt att man då måste hålla sig till svenska, även om det kanske råkar finnas många landsmän och andra nationaliteter i arbetslaget.

– Min erfarenhet är att det inte är bra om någon grupp börjar prata sitt modersmål. Då känner de andra sig exkluderade och osäkra. Det är bättre för sammanhållningen om alla anstränger sig och pratar svenska med varandra.

Samtidigt lovordar hon sina lärare och utbildningsanordnare.

– De har varit väldigt bra, men allt handlar om vilken inställning man har själv. Man måste VILJA. Man måste prata, lyssna och skriva – hela tiden. Läraren kan inte ge mig språket om jag inte vill.

Själv älskar hon verkligen skolan och menar att språket är avgörande för att klara sig i ett nytt land.

– Jag måste ju kunna prata svenska på till exempel bussen, banken eller jobbet. Det motiverar mig.

Känner sig värdefull

Framöver planerar Slavojka att fortsätta gå i skolan tills hon känner sig säker på svenska språket. Hon gläds åt att arbeta och bo ihop med sin make igen. Han har varit bosatt i Sverige i flera år och jobbar på en fabrik i Landskrona. Slavojka uppfattar svenskarna som väldigt vänliga och respektfulla mot andra människor, på ett sätt som hon inte tycker att andra nationaliteter är riktigt lika bra på. Hon känner att vi behandlar andra väl och att alla är lika mycket värda.

– När jag till exempel kombinerade studierna med arbete som lokalvårdare i Ängelholm fick jag massor av positiv feedback av min arbetsgivare. Det kändes jättebra i hjärtat att jag hade gjort ett jobb som de var nöjda med och jag blev väldigt glad när de tog sig tid att berätta det för mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *