Hos områdets nyaste invånare

Att Europa just nu upplever sin största flyktingström i modern tid märks alltmer även i Helsingborg. I flera områden har staden startat eller utökat sina insatser för framför allt nyanlända barn och ungdomar. Under hösten öppnade ett sådant boende på Planteringen.

Vi träffar Alex, som jobbar som coach för de nyanlända pojkarna. För det är just pojkar i 16 – 18-årsåldern som bor i huset. Yngre barn anvisas oftast till familjehem.

– Som coach vägleder jag pojkarna. Jag går igenom dagliga rutiner som till exempel vilka tider vi äter, när de ska vara inne på kvällen och hur vi tar hand om boendet tillsammans, säger Alex.

För det är just tillsammans och eget ansvar som gäller. Visserligen finns personal på plats dygnet runt, men deras uppgift är främst att rusta pojkarna för vuxenlivet. Flera av pojkarna har aldrig lärt sig städa eller tvätta sina egna kläder förut. Det får de nu.

Hemlik miljö med trygghet, regler och stöd

I huset bor omkring tjugo pojkar, tre i varje rum. Förutom ett antal sovrum finns ett samtals-/studierum, tv-rum, datorrum och personalrum. I källaren ligger tvättstugan och köket, där en husmor sköter matlagningen. Övrig personal kallas coacher. De är oftast socionomer, fritidsledare eller pedagoger av något slag. Minst fyra vuxna finns i huset under dagtid och någon av dem finns på plats även på natten.

– Eftersom vi öppnade ganska nyligen har vi ännu inte full bemanning men det är på gång, säger Alex.

Han berättar vidare att stämningen är bra i huset.

– Det är inte alltid enkelt att samla så många tonårskillar på samma yta, men det fungerar om man lyckas forma och respektera gemensamma regler.

Många vuxna bildar skyddsnät

Förutom coacherna är det fler vuxna inblandade i omsorgen om de ensamkommande flyktingbarnen. Det kan vara socialsekreterare, gode män och advokater, men även mentorer.

– En mentor är en vuxen förebild som engagerar sig frivilligt. Det kan handla om att ta ut killarna på aktiviteter, vidga deras kontaktnät, ta en fika eller hjälpa till med läxor, berättar Alex.

Den som vill ställa upp som mentor kan anmäla intresse hos volontärcentrum på Helsingborg kontaktcenter. Bara den som har fått permanent uppehållstillstånd kan få en mentor.

Olika förutsättningar

Pojkarna i huset kommer från Afghanistan, Palestina, Syrien, Irak och Eritrea. De befinner sig alla i olika stadier i asylprocessen. Vissa har fått permanent uppehållstillstånd, andra har nyligen sökt asyl. Därför är det osäkert hur länge de får stanna. Alex säger att han i nuläget inte vet hur länge boendet på Planteringen kommer att vara öppet, men eftersom flyktingsituationen ser ut som den gör i Europa kommer det nog vara ett bra tag framöver.

Studier och fritid

Runt sextio procent av pojkarna på boendet går i skolan, medan resten väntar på en ledig plats. Vanligtvis börjar de i introduktionsklass på Filborna gymnasieskola. När de inte studerar gör de som många ungdomar gärna gör – hänger med kompisar, tittar på tv och surfar på Internet.

– Det där med wi-fi står högt på önskelistan, berättar Alex med ett leende. – Det saknar vi och därför sitter de ofta med sina mobiler på baksidan av PlantEra PlantÄra-kontoret där nätet är fritt. Internet är ju länken till vänner och familj ute i världen.

Pojkarna har också busskort och håller som bäst på att lära sig hitta i stan. De tar bussen till centrum, besöker biblioteket och andra ställen. Ansvaret för att aktivera sig ligger på pojkarna själva, det är Alex noga med att understryka. Men ibland gör man gemensamma aktiviteter, som till exempel att åka till simhallen. Det finns också ungdomar från andra områden som varit längre i Sverige, som har arrangerat grill och fotboll på Gröningen.

– Men jag vill återigen säga att det är pojkarnas eget ansvar om det ska hända något. De måste själva ta initiativ och dra sitt strå till stacken, säger Alex.

När det gäller samverkan med föreningslivet finns just nu ingen officiell koppling, men det har hänt att någon eldsjäl som redan är involverad i pojkarna har bjudit med dem på ett pass i sin idrottsförening. Förhoppningen är dock att man ska hitta ett mer varaktigt samarbete. Flera av pojkarna på boendet har till exempel idrottserfarenhet från sina hemländer.

Möt Laith

En av dessa är Laith från staden Damaskus. Han är sexton år och kom till Malmö för tre månader sedan. Hemma i Syrien spelade han gärna tennis, men berättar att det inte blivit så mycket av det här i Sverige.

– Jag har sett att det finns en utomhusbana här, men vädret ställer lätt till det. Inte så lätt att spela när det regnar, säger han.

Laith säger att målet för hans flykt var Europa, men det var inte självklart att han skulle hamna i Sverige. Han hade läst om de europeiska länderna i skolan. Det han minns särskilt var att Sverige framställdes som ett land med låg brottslighet och att våld och rasism inte var lika vanligt som i andra länder.

Väl på plats har han fått en lite annan uppfattning. Den senaste tidens motsättningar och våldsdåd mellan svenskar och utlänningar har skrämt honom.

– Jag känner mig trygg i huset med mina nya vänner, men ute på stan har får jag blickar som rymmer rädsla och hat.

Här bryter coachen Alex in och förklarar att människor kan känna sig oroliga och rädda för det som uppfattas som nytt och främmande.

– Här har vi coacher en viktig roll i att förklara och lugna, säger han. – Rädsla föder våld.

En driven kille

Det är inte svårt att förstå Laith. Han talar utmärkt engelska – något han inte var särskilt bra på hemma i Syrien, enligt honom själv.

– Jag lärde mig mycket på vägen hit – street language, säger han och ler blygt.

Sedan två månader går han på Filbornagymnasiet. Han läste informatik i Syrien och framtidsdrömmen är att bli programmerare.

– När jag sitter framför en dator kan jag göra vad som helst. Då är det jag som har kontrollen. Vi förstår varandra, avslutar Laith.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *